LEV SOM EN STJÄRNA

det är klart att man fruktar det värsta, så blir det alltid
det är så människan fungerar, det finns redan i hjärnan
men å andra sidan kan det ju vara bra, ifall det värsta skulle inträffa, då kanske man är lite förberedd på något sätt än om det skulle komma som en chock
men jag vill inte frukta det värsta
jag vill inte ens tänka tanken!
och det borde jag inte, men jag kan inte ljuga och säga att jag inte blir orolig,
för än så länge har det gått en dag, och en dag är ingenting
på riktigt, ingenting alls, inte ens provsvar

kommer och hälsar på imorrn med min älskade syster och möjligen lillbrorsan

Jag älskar dig <3